folk festar här och krökish
Som ni säkert vet så har alla förorter till Stockholm minst en egen låt, gjord av sköna lokala förmågor. Kvalitén är mycket varierande, från Snooks sumpanromantiska och ganska lyckade Kommer ifrån till den här charmiga om Skogås.
Jag bor i Hökarängen, en förort på gröna linjen söderut mot Farsta. Det var Sveriges första bilfria förortscentrum. Här bor många colombianer, här röstar fler än några andra i söderort på vänsterpartiet, här kan man se människor sitta och dra tjack på tunnelbaneperrongen, här snackar folk fortfarande om när skidåkarna från Hökarängen ropade sitt "bästa svängen!" i Sällskapsresan 2 från 1985.
Några okända lokala talanger har lyckats fånga Hökarängens essens i sin Häng med till hökish. Man konstaterar både att det finns billig mat på Vivo och refererar Snowroller. Riktigt fint!
signing off
Jag bor i Hökarängen, en förort på gröna linjen söderut mot Farsta. Det var Sveriges första bilfria förortscentrum. Här bor många colombianer, här röstar fler än några andra i söderort på vänsterpartiet, här kan man se människor sitta och dra tjack på tunnelbaneperrongen, här snackar folk fortfarande om när skidåkarna från Hökarängen ropade sitt "bästa svängen!" i Sällskapsresan 2 från 1985.
Några okända lokala talanger har lyckats fånga Hökarängens essens i sin Häng med till hökish. Man konstaterar både att det finns billig mat på Vivo och refererar Snowroller. Riktigt fint!
signing off
that darn cat
Jag har tänkt en del på varför jag gjorde den här bloggen. Utan att vara varken misogyn eller missunnsamm vill jag ändå påstå att utbudet av texter i bloggformat är ofattbart likriktat; lejonparten av de mest lästa bloggarna är yngre kvinnor. Dom konsumerar, skriver om vad dom konsumerar, fotograferar sin konsumtion och beskriver en vardag som graviterar mot konsumtion som nattfjärilar vid ett upplyst fönster. De mest lästa manliga bloggarna anpassar sig antingen till "bloggosfärens" uppfattning av kvinnlighet (boi-fenomenet), eller skriver om politik och befäster bilden av mannen som "det seriösa könet".
Med detta skrivet vill jag dock inte göra anspråk på att fylla något slags tomrum. Tvärtom är jag övertygad om att detta eventuella tomrum redan är fyllt flera gånger om av läsvärda duktiga skribenter, men att dessa har svårt att bli lästa mitt bland alla högljutt skrikande nyliberlala enmanstankesmedjor, personligheter köpta i klädbutiker och modigt sanningssägande sverigedemokrater. Den enda ambition jag har med den här bloggen är att utveckla mitt skrivande inför publik, dela med mig av anekdoter, tankar och prylar jag gillar och förhoppningsvis göra det på ett intressant/roligt/ärligt vis. Det var så nära en principförklaring ni kommer för denna gång.
Den här gången kommer det att handla om film. Hade kanske kunnat skriva något om brittiska gangsterfilmer från Brighton Rock och framåt och kört en massa sköna screenshots, men det ämnet är lite för tradigt och känns gjort.
Istället vill jag uppmärksamma er läsare på en filmgenre som kanske inte får lika mycket uppmärksamhet; filmer med djur i huvudroller. Vi kör en genomgång av några starka titlar. Hoppas att ni blir inspirerade!
Karate Dog (2004)
A new breed of action hero står det på affischen. Det säger väl allt. Den här filmen handlar om en hund (forne rolig-på-riktigt-mannen Chevy Chase) som inte bara talar med människor; han är karatemästare också. Tillsammans med husse, som är polis, ska de lösa ett bestialiskt (no göteborg intended) mord. Förvänta er en blandning mellan Lassie och Dödligt Vapen 4.
That Darn Cat (1997)
När djur har viktiga roller i filmer ska de ofta skälla, mjaua eller göra vad de nu gör för att kommunicera någonting livsviktigt till de mänskliga karaktärerna. I J-P Melvilles mästerverk Le Samouraï (1967) är det hjältens burfågel som avslöjar att en antagonist är i rummet. I den här filmen är det en katt med ett par solbrillor som ska hjälpa Doug och Ricci att lösa ett brott (verkar vara ett populärt tema).
Quigley (2003)
Affischen! Gary Buseys enorma underbett, lensflare och en hund i slips! Tydligen handlar den om att Busey varit elak och inte får komma in i himlen. Gud ser dock att han innerst inne har potential till att vara god, och bestämmer sig för att reinkarnera Busey som en liten hund (i jordelivet hatade Busey hundar) så att han ska kunna ställa allting till rätta.
MXP - Most Xtreme Primate (2003)
Från skaparna av Air Bud, som ni ser. Dessa skapare har uppenbarligen riktat in sig på idrottsutövande djur av olika sorter. Air Bud-serien går från första filmens ganska fina och varmt berättade historia om hyperkommersialismen inom sportvärlden genom ögonen på en golden retriever som är grym på basket, till att i senare filmer spåra ur i tvättbjörnar som kan spela baseball. Här har vi en chimpans som åker snowboard.
Det förefaller alltså som att inom djurfilmen som genre dominerar historier om djur som gör saker som människor gör. Dramatiken uppstår i kulturkrocken, som så ofta i film. Här kanske på ett mer endimensionellt sätt. Den bästa djurfilmen jag sett är den där pingvinrullen som kom för några år sen. Det är den enda film som lyckats skapa den här känslan av att "dom gör ju precis som oss!" utan att placera ett par ray-bans och en polisbricka på en katt.
signing off
Med detta skrivet vill jag dock inte göra anspråk på att fylla något slags tomrum. Tvärtom är jag övertygad om att detta eventuella tomrum redan är fyllt flera gånger om av läsvärda duktiga skribenter, men att dessa har svårt att bli lästa mitt bland alla högljutt skrikande nyliberlala enmanstankesmedjor, personligheter köpta i klädbutiker och modigt sanningssägande sverigedemokrater. Den enda ambition jag har med den här bloggen är att utveckla mitt skrivande inför publik, dela med mig av anekdoter, tankar och prylar jag gillar och förhoppningsvis göra det på ett intressant/roligt/ärligt vis. Det var så nära en principförklaring ni kommer för denna gång.
Den här gången kommer det att handla om film. Hade kanske kunnat skriva något om brittiska gangsterfilmer från Brighton Rock och framåt och kört en massa sköna screenshots, men det ämnet är lite för tradigt och känns gjort.
Istället vill jag uppmärksamma er läsare på en filmgenre som kanske inte får lika mycket uppmärksamhet; filmer med djur i huvudroller. Vi kör en genomgång av några starka titlar. Hoppas att ni blir inspirerade!
Karate Dog (2004)
A new breed of action hero står det på affischen. Det säger väl allt. Den här filmen handlar om en hund (forne rolig-på-riktigt-mannen Chevy Chase) som inte bara talar med människor; han är karatemästare också. Tillsammans med husse, som är polis, ska de lösa ett bestialiskt (no göteborg intended) mord. Förvänta er en blandning mellan Lassie och Dödligt Vapen 4.
That Darn Cat (1997)
När djur har viktiga roller i filmer ska de ofta skälla, mjaua eller göra vad de nu gör för att kommunicera någonting livsviktigt till de mänskliga karaktärerna. I J-P Melvilles mästerverk Le Samouraï (1967) är det hjältens burfågel som avslöjar att en antagonist är i rummet. I den här filmen är det en katt med ett par solbrillor som ska hjälpa Doug och Ricci att lösa ett brott (verkar vara ett populärt tema).
Quigley (2003)
Affischen! Gary Buseys enorma underbett, lensflare och en hund i slips! Tydligen handlar den om att Busey varit elak och inte får komma in i himlen. Gud ser dock att han innerst inne har potential till att vara god, och bestämmer sig för att reinkarnera Busey som en liten hund (i jordelivet hatade Busey hundar) så att han ska kunna ställa allting till rätta.
MXP - Most Xtreme Primate (2003)
Från skaparna av Air Bud, som ni ser. Dessa skapare har uppenbarligen riktat in sig på idrottsutövande djur av olika sorter. Air Bud-serien går från första filmens ganska fina och varmt berättade historia om hyperkommersialismen inom sportvärlden genom ögonen på en golden retriever som är grym på basket, till att i senare filmer spåra ur i tvättbjörnar som kan spela baseball. Här har vi en chimpans som åker snowboard.
Det förefaller alltså som att inom djurfilmen som genre dominerar historier om djur som gör saker som människor gör. Dramatiken uppstår i kulturkrocken, som så ofta i film. Här kanske på ett mer endimensionellt sätt. Den bästa djurfilmen jag sett är den där pingvinrullen som kom för några år sen. Det är den enda film som lyckats skapa den här känslan av att "dom gör ju precis som oss!" utan att placera ett par ray-bans och en polisbricka på en katt.
signing off
